Kom igen - Nu Bryter Vi Tystnaden år 2014

KOM IGEN NU SOCIONOMER/SOCIALARBETARE så lyfter vi arslet ur vagnen (kontorsstolen) och skapar gemensam kraft till att organisera löneuppror, demonstrationer och manifestationer över hela landet! Låt 2014 bli socionomernas/socialarbetarnas år!

Kan sjuksköterskestudenter, kan banne mig vi socialarbetare också. Vad är skillnaden? Är vi utarbetade? Har vi gett upp? Har arbetsgivarna lyckats tysta oss? Tystat demokratin!

Hur ska det då bli bättre? Fungerar inte att gå runt och klaga i korridorerna. Fungerar inte att beklaga sig hos närmasta kollegan. Fungerar inte att en enskild person står upp för vad hen tycker och tänker och får avhysning av sin/a chef/er.

För två år sedan organiserade sjuksköterskestudenter ett löneuppror som utmynnade i demonstrationer och manifestationer över hela landet. ÖVER HELA LANDET! De krävde 24 000 kr i sommarlön. Minst.

"Kravet var enkelt: De nyutexaminerade sköterskorna sa nej till usla ingångslöner och krävde helt enkelt mer pengar. Annars vägrade de arbeta inom vården under sommarmånaderna. Gensvaret var enormt och upproret har återkommit både i år och i fjol. Och det har fått effekt: I Stockholm har 8 av 10 som krävt 24 000 fått det i ingångslön.".. (Tidningen Aftonbladet)

Enligt tidningen Metro nobbade minst 130 nyutexaminerade Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I somras saknades minst 170 sjuksköterskor på sjukhuset, men höjd lön som ett sätt att locka vikarier var uteslutet. Framkommer vidare i tidningen Metro att de pengar som Sahlgrenska använde för att betala lön till de bemanningssjuksköterskor man hyrde in i somras så hade man kunnat anställa dubbelt så många sjuksköterskor - om sjukhusledningen gått med på kravet att betala 24 000 kronor i lägstalön!!

Kom igen: NU BRYTER VI TYSTNADEN!!!



Nätverket Nu Bryter Vi Tystnaden´s logga



Lyssna på Onådiga Luntan

I februari 2013 överlämnadens Onådiga Luntan, över 70 berättelser från de verkliga experterna på det svenska socialförsäkringssystemet, till Socialförsäkringsutredningen.

De som skriver och berättar i Onådiga Luntan är de som sett sina liv förstöras, inte bara på grund av en olycka eller sjukdom. Det handlar bland annat om berättelser där samhället brister i stöd, dåligt bemötande, att de blivit illa behandlade vid sjukdom, arbetslösa som upplever att det är deras eget fel, kränkningar och bestraffningsliknande åtgärder som skadat mer är själva sjukdomen/olyckshändelsen.

Socialförsäkringsutredningen har till uppdrag att se över det allt mer uppsplittrade socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsersättningarna och det kommunala försörjningsstödet. Det har gjorts så många förändringar att den ena regeln motverkar den andra och handläggarna har knappast överblick och än mindre de drabbade. Ändå så avkrävs sjuka och arbetslösa att hålla reda på alla regler. Tyvärr kommer det att ta lång tid innan utredningen är klar. Nu kan dock inte någon säga att man inte känt till problemen.

Lyssna på Onådiga Luntan på Sveriges Radio P1. Utförsäkrad – berättelser från Sverige 2013 sändes första gången lördagen den 21 september. Du kan lyssna på programmet igen
den 23 september 19.03 (OBS tiden!) med repris den 30 september 01.02. Ytterligare 30 dagar finns programmet kvar i SR Play. Medverkar gör skådespelarna: Ann Petrén, Lennart Jähkel, Lo Kauppi, Vanja Blomkvist, Agneta Ahlin, Siri Hamari, Diya Shaher, Mirja Burlin, Anna Azcárate, Margareta Stone, Kajsa Reingardt och Cecilia Nilsson.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jag var på Dramatens föreställning i söndags och såg ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” utifrån självbiografin med samma titel skriven av Ann Heberlain. Det är en kolsvart regi och scenografi av Sunil Munshi, en mick som dinglar från taket och stora strålkastare.

Melinda Kinnaman, ensam rollinnehavare, skildrar en kvinna (Ann) som bär på så tung skuld och tomhet att hon snarast ser döden som den enda alternativet till ett allt för stort lidande. En gripande, utlämnande och naken skildring av en kvinna med sjukdomen bipolär (manodepressiv) typ 2.

Jag hör en kvinna i publiken berätta att vid en tidigare föreställning har en person inte klarat av att se föreställningen klart. Att hon lämnade föreställningen och sedan svimmade. Melinda Kinnaman ger en gripande skildring av familjelivet. Om tankarna på självmord samtligt som tankarna på barnen finns där. Att kärleken till barnen är starkare än ångesten men ibland tar ångesten över. Tankarna kan försvinna fort eller dröja sig kvar länge. Att majoriteten av de som försökt ta sitt liv och räddas ångrar självmordsförsöket. Men man ser ingen annan utväg just då. ”Jag älskar mina barn, vill inte att de ska lida men jag kanske ska ta och dränka mig ändå”.

»Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.« (Text från självbiografin skriven av Ann Heberlain)

Det är en svart livsberättelse med ett starkt budskap. Kinnaman skildrar detaljer om manisk lust, tankar om lycka, normalitet och icke-normalitet. Man kan nästan känna hennes ångest gripa tag om publikhavet. Men det är med en seger vi lämnar föreställningen. "För en självmordsbenägen människa är varje dag utan självmord en seger" (citat Sylvia Plath).

 

 

Foto: Roger Stenberg

 

 

Taxen - mördarhunden!

Nabila Abdul Fattah, Metro-kolumninst och socialpedagog skriver i en artikel i Expressen (2008-07-11) om kamphundar. Hon menar att vi måste sluta generalisera och prata om mördarhundar, vi måste börja prata om mördarmänniskor.

Men är kamphundar en egen ras? I tidningars webbomrösningar kan man läsa att ca 90 procent tror att förbud mot kamphundar är lösningen på problemet med hundar som bits. Vilka är då dessa bitande hundar? Den hundras som biter människor mest är TAXEN! Ja den lilla söta korven med fyra små korta ben. Den enda hunden som ingår i "kamphundskategorin" av de tio största människobitarna är pitbullen. Resten av alla "kamphundar" är utklassade av chihuahuan, bordercollien och beaglen. 

Nabila Abdul Fattah skriver i artikeln ”Jag säger inte att dessa "kamphundar" inte biter människor. Visst finns det risk att de gör det, då just dessa hundar är de hundar som misshandlas mest av människor. Fysiskt och psykiskt. Psykiskt då man avlar lite hursomhelst på dessa hundar och inte riktigt bryr sig om hur föräldrarna eller far- och morföräldrarna var. Samt att hunden väldigt ofta hamnar i fel ägares händer. De värsta hundägarna är dels killar som använder sin hund som penisförlängare för att skrämma folk då det är olagligt att bära vapen, och dels tjejer som vill ha en krävande hund och tror att den ändå kan växa upp på ett bra sätt med lite gulligull. När hunden blir för jobbig så byts den ut mot en söt valp istället.

Killar skapar aggressiva hundar för att få status och pengar. Och här kommer man då in på det fysiska. Hundarna tränas till att "tåla" mer stryk än vad de redan gör, de tränas till att vinna kampen och ägarens status. Hundarna som efter ett tag blir odugliga i kamp slängs bort och en ny penisförlängare skaffas. Att kunna slå sin hund och visa för sig själv att man står över denna "mördarmaskin" ger ägaren en pervers tillfredsställelse. Det handlar aldrig om hundarna, bara om ägarna.”

”Men visst skulle det vara så mycket enklare om vi kunde att dra alla över en kam och förbjuda så kallade kamphundar? Det kan vi inte. Vi måste sluta generalisera och prata om mördarhundar och börja prata om mördarmänniskor. Det är människan som får hunden att bita, antingen genom aveln eller genom uppfostran. Dessa hundar är offer för vår underhållning, vårt maktbegär och vårt pengabegär, och när de börjar bita tillbaks så tar vi den enklaste utvägen och vill förbjuda alla.

Varför är vi rädda för att kritisera oss människor, i stället för att lägga hela skulden på hunden (som man vill utrota för att lösa problemet)? Kom igen folk! Vakna upp och frukta hunden du har uppfostrat till att vara farlig! Det är ditt fel, och din hund ska få betala priset.

I stället för att ifrågasätta det går vi på mediernas skräckbild av dessa hundar. Ingen hund biter utan en anledning. Inte ens taxen som biter mest. Men hur ofta får man läsa om en tax som bitit på löpsedlarna? Hur ofta får vi en nyanserad bild av dessa, så kallade, "mördarhundar"? Det är inte så konstigt att omkring nio av tio tror att ett förbud av vissa hundar är lösningen.”

Hela artikeln finns at läsa här: http://m.expressen.se/debatt/skyll-inte-pa-kamphundarna/

Droger - sista trippen

Mimmi blev bara 18 år. Hon var ute och åt pizza med några vänner när de senare åkte iväg på en fest. På festen tog de GHB och blandade det med alkohol, en livsfarlig kombination som kan leda till andningsstillestånd. Många tror att det krävs långvarigt drogande för att ta en överdos. Men det är inte sant! Mimmi var en "vanlig" ungdom som festade med vänner.

Under detta avsnitt får vi även följa Lukas som har ett långvarigt missbruk bakom sig. Vi får följa hans resa till ett drogfritt liv. Lukas flyttade till en lite ort och kände sig utanför - saknade vänner. Han fick "vänner" genom att sälja alkohol... Senare övergick det till att sälja droger. "Jag kände mig som Al Capone, men jag var världens sämsta knarklangare”. Lukas lurades in på avgiftning och det räddade hans liv.

Berörande serie och jag rekommenderar alla att ge 28.28 min av sitt liv till detta avsnitt. Finns även fler avsnitt i serien om droger på UR. Har du tonårsbarn - visa denna serie! Alla kan och bör se den!

Du finner avsnittet är: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/utbildningsradio/image/view/droger-sista-trippen-211387