Våga känn och sluta vara socce-empatisk!

Hade ett tungt klientsamtal idag. I mina samtal är jag inte en tråkbyråkrat som slänger mig med fina ord hit och dit som allt för ofta är meningslöst pladder. Jag förespråkar medmänsklighet inom ramen av yrkesrollens riktlinjer och lagar.

Jag är så trött på socialarbetare som uttalar sig socce-empatiskt: Mmm...jag förstår..mmm.. men för att återgå till.." Våga lyssna och bekräfta att livet är skit ibland. Sluta curla, gulllegulla och dalta... Våra klienter lever i en tuff värld och klarar av att mötas med respekt, med bekräftelse om att ja ditt liv är skit just nu. Vi socialarbetare måste tro på klienten och visa att vi tror på klienten. Vi måste tro på att hans/hennes liv kan bli bättre att han/hon klarar av att förändra sitt liv. Har inte vi socialarbetare tron på att livet kan bli bättre hur ska vi då kunna hjälpa? Vi måste våga prata om det svåra.

Våra klienter är inte bara ett ärende utan faktiskt en människa. Det är hans/hennes liv. Ansvaret är hans/hennes. Men hur kan vi ger dem stöttning, beteendeförändrandeverktyg, hopp och tron på sig själva. Förändringen kan inte ske för att socialtjänsten vill utan för att klienten själv innerst inne vill. Se livet som en gåva. Våra klienter har kämpat för att få tillbaka gåvan många gånger. Varit nära att förlora gåvan många gånger.

Våga känn. Våga vara medmänniska med empati. Våga vara respektfull och kom ihåg att lyfta fram det positiva i en svår situation. Sprid värme och hopp!  Tyck om ditt jobb och dina klienter - annars byt jobb för vi jobbar med levande människor som vill må bättre och leva på riktigt. Varken de eller vi socialarbetare mår bra av socce-empati utan jag uppmanar er - våga känn.