tisdag 26 augusti 2014

Ökad risk för cancer vid stillasittande


Rebloggat från cancerfonden:

Ungefär en tredjedel av alla cancerdiagnoser är orsakade av faktorer som går att påverka i vår vardag.

Att rökning ökar risken för cancer vet de allra flesta svenskar, runt 97 % närmare bestämt. Även att solning ökar risken för att drabbas av cancersjukdom känner de allra flesta till. Däremot är det bara en av tre som känner till betydelsen av fysisk aktivitet för att minska risken för cancer.


Stillasittande har sedan tidigare kopplats till ökad risk för övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. I söndags publicerade Upsala Nya Tidning en intressant artikel som lyfter en studie, nyligen publicerad i Journal of the National Cancer Institute, kring tv-tittande och stillasittande i relation till risken att drabbas av cancer.

Studien visar att för den som ofta sitter stilla framför tv:n oftare får cancer i tjocktarm, livmoder och till viss del även lungcancer. Den ökade risken kvarstår även efter att hänsyn tagits till hur fysiskt aktiva deltagarna i övrigt brukade vara.

Kunskapen om sambandet mellan cancer och fysisk aktivitet, stillasittande och kost är i dag relativt låg medan forskningsunderlagen blir allt tydligare. Glädjande nog överlever allt fler sin cancersjukdom men kräver oftast omfattande behandling, inte sällan under lång tid. Det här får förstås konsekvenser också för vården. Inom 20 år beräknas antalet cancerpatienter i vårdkedjans olika delar vara 70 procent fler än i dag. Det är helt klart att samhället behöver bli bättre på att förebygga sjukdomen.

Cancerfonden arbetar därför aktivt för att lyfta fram preventionsfrågorna i den politiska debatten. Bland annat vill de att det genomförs informationsinsatser kring goda kost- och motionsvanor men också att man på nationell nivå arbetar fram en strategi för goda levnadsvanor, som innehåller tydliga och uppföljningsbara mål kring samhällets insatser för hur cancer och andra icke smittsamma sjukdomar kan förebyggas.

Våga för att vinna

DREAM IT.
WISH IT.
DO IT.
 

fredag 22 augusti 2014

Tips om Sikk Roxx blogginlägg - Vägen tillbaka: Till Anhöriga

Plötsligt sprang jag på ett blogginlägg som jag snabbt fastnade för. En blogg av Sikk Roxx som skriver om vägen tillbaka från missbruket. Sikk Roxx har varit blandmissbrukare i 17 år. Han berättar om sin story, sina tankar och känslor. Hans egna teorier och erfarenheter. Jag vill dela med mig av Sikk Roxx´s tankar till anhöriga till missbrukare. Och vi är många som är anhöriga till missbrukare så blunda inte utan ta del av texten nedan.

Foto från Sikk Roxx blogg
"Till anhöriga

Under denna bloggs livslängd, har många anhöriga till missbrukare kontaktat mig och bett om råd.
De vanligaste frågorna är hur de ska hantera sina döttrar/söner som är fast i drogernas klor.
Jag tänkte därför skriva ett inlägg om hur man bäst hanterar en anhörig som missbrukar!
För det är alltid ett aktuellt ämne då ca 10 % av Sveriges befolkning har ett kemiskt beroende.
På varje enskild missbrukare, finns det ca 4-5 anhöriga som lider, vilket då är ca 40-50 % av Sveriges befolkning!

Till att börja med vill jag först och främst säga att det INTE är ert fel att er son, dotter eller partner missbrukar! Men ni kan förändra mycket genom att hantera och agera rätt!
Jag blir ofta kontaktad av mammor som känner sig som dåliga föräldrar för att deras barn har tagit droger. Och dessa mammor känner ofta stor skuld och skam för att deras barn, deras eget kött och blod har valt att leva i missbruk!
En mamma till en missbrukare får ofta höra att det är hennes fel att sonen/dottern tar droger! Han/hon lever i sin förnekelse och projicerar sitt dåliga mående på sin mamma. Varför? För det är så mycket enklare för oss att skylla över vårt misslyckade liv på någon annan. För att det gör för ont för acceptera sanningen och inse att det faktiskt helt och hållet är vårt eget verk!
När jag själv var aktiv i mitt missbruk, skyllde jag mer än gärna mitt misslyckade liv på mina föräldrar för att jag hade blivit en pundare. Men mina föräldrar har ALDRIG tryckt i mig några droger! Det var mitt eget briljanta beslut att börja ta droger.
En mamma frågade mig för ett tag sedan hur det kom sig att jag började med droger. Berodde det på fel umgänge?
Nej! Jag sökte mig till drogerna! Jag sökte mig till de som jag visste höll på med droger!
Tyvärr har vi inte alla samma förutsättningar i livet. Vi har inte alla samma privilegier när vi kommer till världen. Men att skylla sitt missbruk på en dålig start i livet är en riktigt dålig ursäkt.
Vi har ALLA själva valt att ta droger! Den missbrukare som påstår något annat, är inget annat än en lögnare!
Om någon alkoholist/narkoman, nykter som aktiv, läser och känner sig kränkt av detta, öppna ögonen och se DIN egen skit för fan!! Det är DU som själv har valt att ta drogerna! Ingen annan!!

Men hur ska då alla ni mammor, pappor, syskon, partners och vänner göra med er missbrukande familjemedlem/vän?
För det första ska ni sätta gränser! Och STÅ FAST vid era gränser!
Ge aldrig pengar till en missbrukare! Jag behöver väl knappast berätta vad pengarna går till?
Många mammor och pappor förstår vad pengarna går till och väljer därför att istället ställa upp med att åka och handla mat och/eller betala diverse räkningar, så som hyran och elen, åt sin missbrukande son/dotter.
Jag fattar att ni gör detta i all välmening för att det är ert barn, men ni är då indirekt med och finansierar ert barns pågående missbruk! Ju mer mat och räkningar ni betalar, desto mindre pengar behöver missbrukaren lägga på dessa utgifter och desto mer pengar har han/hon över till droger.
På så sätt är ni med och tar livet av ert eget barn. Ja, det låter hårt, men det är sant.
Era handlingar sänder dessutom signaler om att ni accepterar att ert barn tar droger.

Många mammor och pappor får ofta höra från sina missbrukande barn hur jävla usla föräldrar de är. Att det är "ert fel att jag är kriminell och missbrukare". Eller "ni har aldrig älskat mig".
Jag kan tänka mig att sådana ord kan göra fruktansvärt ont att höra från sitt eget barn.
I grund och botten handlar det om ert barn mår oerhört dåligt och projicerar över sitt dåliga mående på er för att lätta på sin egen smärta. För ingen missbrukare mår bra av att leva i misären. Det är ju en ren jävla ångest att leva i ett missbruk. Och för att överleva denna ångest, bygger vi upp förnekelse.
Och till skillnad från lögn, så tror vi på vår egen förnekelse. Den är VÅR sanning och verklighet, så länge vi är i missbruket.

Till sist vill jag uppmana alla er anhöriga till aktiva missbrukare att TA AVSTÅND!! Stäng dörren och släpp inte in ert barn/partner i era hem. Visa klart och tydligt att ni inte vill ha denna missbrukare i era liv.
Jag antar att det är många föräldrar som blir upprörda nu och frågar sig själva "hur ska vi kunna vända vårt eget barn ryggen"?!!
Grejen är att ni inte vänder ert barn ryggen! Ert barn är borta för länge sedan! Det är inte ert barn som kastar bort sitt liv på droger och kriminalitet! Det är en självcentrerad och empatilös jävla knarkare! En äcklig parasit som bara vill ha, men aldrig redo att kunna ställa upp och ge. Inte utan att ha några baktankar i alla fall!
När ni nu läser detta inlägg, kom ihåg att det är skrivet av en som själv har varit en självcentrerad och empatilös jävla knarkare. En före detta äcklig parasit som alltid bara skulle ha, men aldrig någonsin kunde ge utan att ha några baktankar...

Jag vill be Er som läser detta inlägg att dela just detta inlägg i så många sociala medier ni bara kan. Dela på Facebook. Ge adressen till denna blogg till så många vänner som möjligt. Jag känner till en del mammor som behöver läsa detta och vet att det garanterat finns MÅNGA fler anhöriga där ute som behöver läsa detta inlägg.

Jag vill även tillägna detta inlägg till min mamma och min pappa som har fått ta emot mycket skit genom åren. Till mina systrar för all oro och rädsla ni har fått genomlida. Och till mina föräldrars respektive, både dåvarande och nuvarande. Jag tillägnar detta inlägg till er allihop. Förlåt för allt jag gjort mot er!
Och TACK för det enorma stöd ni ger mig idag..."

Noomi Rapace mot en #SOPIGSTRAFFSKALA



Sexuella övergrepp mot barn och nedskräpning kan båda leda till böter. Det är en #SOPIGSTRAFFSKALA, att barn utsätts för övergrepp ska inte gå att jämföra med att spotta tuggummi på gatan. Dela!

Rättshaveriet i Stockholms socialtjänst

Gruppledare för (S) i stadsdelsnämnderna skriver om rättshaveriet i Stockholms socialtjänst. Detta publicerades på ETC 2014-08-18 på deras debattsida. Utan att ha underlag så tror jag dessvärre att det gäller de flesta socialtjänster i Sverige, fler socialarbetare i riket vittnar om det i media och inom nätverket Nu bryter vi tystnaden.

Delar texten:


Rättshaveriet i Stockholms socialtjänst

"Alliansen har styrt i Stockholm och Sverige i åtta år. Vi lokala politiker ute i stadsdelarna undrar om det inte är i socialtjänsten som konsekvenserna av Alliansens politik är mest oroande, skriver socialdemokratiska gruppledare i stadsdelsnämnderna.

Alliansen började sin tid med att slå mot a-kassan och fick närmare en halv miljon människor att lämna a-kassan. Samtidigt ”reformerades” sjukförsäkringen och alla sjuka i Sverige fick ett bäst före-datum på sin sjukdomstid. Den misslyckade arbetsmarknadspolitiken har fått som följd att allt fler människor tvingas till försörjningsstöd, ofta på felaktiga grunder.

Skenande kostnader har satt den redan åtstramade och arbetstyngda socialtjänsten på sparlåga. Socialsekreterarna i många delar av Stockholm vittnar om att de personliga mötena blir färre och att dokumentationen tar allt mer tid. Cheferna hinner inte stötta och arbetsleda sina medarbetare utan måste i stället fokusera på att få ett så litet budgetunderskott som möjligt. Socialsekreterarna gör allt de kan och jobbar allt fler timmar övertid för att hinna med.

Socialtjänstinspektörernas årsrapport för 2013 gällande barn- och ungdomsvården i Stockholm visar hur personalen inte ges förutsättningar att utföra sitt arbete och i vissa fall inte heller möjlighet att hålla sig inom ramen för lagar och riktlinjer. Utredningar tar för lång tid, barnperspektivet kan inte alltid beaktas och personalomsättningen är mycket stor. Oerfarna socialsekreterare måste arbeta i de mer arbetstyngda delarna av förvaltningen, såsom myndighetsutövning mot familjer. Konsekvenser blir att barnen, ungdomarna och deras familjer inte får den service, hjälp och det stöd de behöver för att uppnå en varaktig förändring. Därför når inte heller socialtjänsten sina mål och kan i dag knappast kallas en socialtjänst i världsklass.

Stockholmarna har rätt att kunna känna sig trygga den dagen som livet krackelerar. Det kan de inte i dag. Det behövs en ny politisk ledning som ser att personalens möjligheter att göra sitt jobb är avgörande för kvaliteten inom välfärdssektorn.

Om vi socialdemokrater får förtroendet att styra Sverige och Stockholm kommer vi att återupprätta socialförsäkringssystemet och se till att de som kan arbeta ges möjlighet till det.

Vi kommer också att säkerställa en stegvis ökning av anslagen till socialtjänsten och ta fram en strategi för hur vi kan förbättra arbetsmiljön.

Det är en del av den nystart stadens verksamheter behöver.

Socialdemokratiska gruppledare i stadsdelsnämnder i Stockholm:
Anders Göransson, Södermalm
Anders Löwdin, Bromma
Anita Lindskog, Norrmalm
Bengt Roxne, Hässelby Vällingby
Birgit Marklund Beijer, Östermalm
Birgitte Isberg, Skärholmen
Catarina Agrell, Kungsholmen
Claes Elmgren, Skarpnäck
Eva Fagerhem, Hägersten-Liljeholmen
Gunnar Sandell, Farsta
Kristina Öberg, Enskede-Årsta-Vantör
Majvi Andersson, Älvsjö
Mia Päärni, Rinkeby-Kista
Ornina Younan, Spånga Tensta"


onsdag 20 augusti 2014

ECPATs ambassadör och supporter Joel Kinnaman mot en #SOPIGSTRAFFSKALA



Idag är det inte ovanligt att sexuella övergrepp mot barn leder till böter. Den svenska straffskalan har kritiserats hårt, inte minst från FN. För att illustrera hur absurt det är att Sverige idag inte ser allvarligare på sexualbrott mot barn har organisationen ECPAT valt att jämföra straffen för sexualbrott mot barn med nedskräpning, som också är ett bötesbrott.

ECPAT menar att sexuella övergrepp mot barn inte på något sätt ska gå att jämföra med att spotta tuggummi på gatan, och kring detta vill de skapa engagemang och diskussion. ECPAT uppmanar att dela denna video som ambassadör och supporter Joel Kinnaman visar sin ställning till #sopigstraffskala

Jag tar ställning och delar därmed detta klipp med er! #sopigstraffskala

Läs mer på: sopigstraffskala

Jag är stark