Sprutbytet öppnat i Stockholm

I tisdags öppnade den omstridda sprutbytesverksamheten för narkomaner vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vad jag förstått är det inte att vetenskapligt bevisa att programmet minskar smittospridningen men att det sannolikt gör det (påvisat i Malmö som haft verksamheten i ca 25 år). Ur medicinskt och humanitärt perspektiv har sprutbytet visat sig vara ett lyckat projekt.
 
Efter åratal av diskussioner har nu injektionsmissbrukare i Stockholms län möjlighet att byta sina gamla sprutor mot nya för att undvika smittspridning av exempelvis hiv och hepatit. De får även möjlighet att kontrollera hälsan och kunna få råd och motivation att sluta missbruka.

Personalen är handplockad för sin kompetens, erfarenhet av arbete med beroende och drogmissbrukare. Fördomar eller stigmatiseringar är annars något en missbrukare ofta råkar ut för och därför kanske drar sig för att uppsöka vård. En vanlig upplevelse som jag mött bland mina klienter är att de inte blir betrodda för sina fysiska och psykiska svårigheter. De får inte möjlighet till likadan vård som de utan missbruksproblem. De får inte hjälp från psykiatriska öppenvården om de är i aktivt missbruk. Forskning förespråkar om samtidig behandling för både den psykiska ohälsan och missbruket men detta sker inte då psykiatriska öppenvården inte tar emot dem.

Mottagningen i Stockholm är ett försök på fyra år som sedan ska utvärderas. Men det handlar om så mycket mer än att bara sprutbyte. Alla klienter som kommer måste registreras, de måste ha fyllt 20 år, kunna styrka sitt missbruk och måste genomgå provtagning för att upptäcka eventuell smitta och sjukdomar. Det finns personal samlad på mottagningen från olika yrkesgrupper så som läkare, sjuksköterskor, kurator, tandläkare, gynekolog och annan sjukvårdspersonal. Idag finns landstingsdriven sprutbytesverksamhet bara i Lund, Malmö, Kalmar och nu i Stockholm.