Politiker tvingar barn till utanförskap

Skoldebatten är hetare än på länge i media. Orättvisor flödar, hur kan politiska beslut få så hastigt som på bara några dagar avgöra vem som får vilken hjälp. Vi pratar om barn med olika diagnoser och svårigheter. Gemensamt för dessa barn är att de har åratal av ”misslyckanden” bakom sig. Åtgärdsplaner gånger flera i försök till att hjälpa barnen i de kommunala skolorna. Barnen kanske gömmer sig längs bak i klassrummet men inte förmått sig att tillgodose sig något av undervisningen. I sämsta fall har de inte ens gått till skolan.

Om en person har svårigheter och bedöms vara i behov av extra resurser så är det dennes rätt att få sina behov tillgodosedda. Om man då hittar en skola dit dessa barn går självmant, med ett ökat självförtroende, med en ökad positiv livslust och med en framgång i studieresultat varför dras stödet då in. Stockholms stad har kraftigt minskat och i flera fall helt tagit bort ersättningen för barn med behov av särskilt stöd vilket resulterar i att vissa resursskolor inte tar barnen med särskilda behov.

”På de sex resursskolorna i Stockholm som idag larmar om nedläggningshotet går sammanlagt 240 elever – men alla barn i behov av särskilt stöd i Stockholm drabbas av neddragen eller helt indragen ersättning. Det här innebär att alla Stockholms skolor drabbas hårt när Stockholms stad sätter ekonomin före barnens stödbehov.” http://skolaföralla.se/

Det handlar om människor inte siffror på pappret! Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet har i en intervju i Hufvudstadsbladet menar att utifrån att den just på grund av den svenska skolan kombinerad med ett system där universiteten får betalt per utexaminerad student har inneburit att man fått sänka ribban oerhört. ”Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy, för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina unga.”

Merit Wager skriver idag i SvD Opinion att i åratal har Sverige sneglat mot Finland där man starkt betonar vikten av ämnes- och andra kunskaper, allmänbildning, ordning. I Finland är lärarna auktoriteter utan att vara auktoritära. Delegationer från många andra länder gör studiebesök i Finland för att få en bild av hur de kan nå så goda studieresultat.

Vad är då skillnanden mellan skolan i Finland jämför med Sverige? "Vid ett seminarium på Finlands ambassad förra hösten sa den finländske skolexperten professor Pasi Sahlberg, chef för Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete:

”I Sverige vill man ha världens bästa skola. I Finland har man inte den ambitionen; där vill man i stället ha en bra skola i hela landet för alla barn.” Som exempel på det som brukar kallas ”det finska skolundret”, framhöll han att man i Finland har en längre, mer krävande lärarutbildning, att lärarna är suveräna i klassrummen och att skolan aldrig diskuteras i valrörelser eller i andra politiska sammanhang; den är inte alls politiskt kontroversiell. I den svenska skolan råder konstant oro bland lärare och elever som aldrig vet vad som ska hända när nya politiska konstellationer får makten./.../

Det går att lära av Finland. För att ge svenska elever förutsättningar att klara sig i framtiden bör man: 1) sluta politisera skolan, 2) ge lärarna en gedigen och krävande utbildning, 3) återinföra studentexamen, 4) ge lärarna så stor frihet som möjligt att lägga upp sitt arbete utan för mycket pappersarbete och, sist men inte minst, 5) göra klart för föräldrar att i skolan är det lärarna och rektor som bestämmer.” http://www.svd.se/opinion/