Min erfarenhet från socialtjänsten (oavsett när jag var socialsekreterare eller tf enhetschef) är att arbetet tar mer energi än vad de ger men att det lilla positiva man får så lever man länge på och därför man orkar (och vill) fortsätta arbeta som socialarbetare.
Jag har jobbat som socialarbetare i dryga 11 år och blir fortfarande djupt berörd av människors livsöden och kämparanda. Känns "lyxigt" att efter varje genomförd vecka på Framtidståget (öppenvårdsbehandling för missbrukare) gå hem berörd och glad att kunna hjälpa och se när klienterna även stöttar varandra. Känns toppen att se och höra när klienterna uttrycker hur viktig behandlingen och Framtidståget är för dem. När klienterna uttrycker att de alltid får med sig meningsfulla redskap/verktyg och stärkande känsla av oss behandlare och av varandra i gruppen. När de kommer till behandlingen även om de mår riktigt psykiskt dåligt, utan SL-kort och andra hinder visar på att de har en stark inre motivation att kämpa. Att de uttrycker att de vill kämpa för sin egen skull och bevisa att de kan för sig själv - ja då har de kommit en riktigt bra bit på vägen även om livet kommer att vara en fortsatt kamp för dem. Känns underbart att få ta del av deras positiva kamp även om motgångar kommer men också faktiskt passerar dem. Med att dela med mig av denna känsla önskar jag er en trevlig helg! <3
Blir rörd <3
SvaraRadera