Inom socialtjänsten och flertalet andra yrkesområden har vi arbetstagare/socialsekreterare inte nämnvärd mycket tid till eftertanke och än mindre till etiska frågeställningar. I dagens budgettänkande och toppstyrande verksamheter så ska man agera handfast, enligt lagar, förordningar, propositioner och riktlinjer. Vi ska även agera enligt kvalitetsgarantin och för guds skull glöm inte tillgänglighetspolicyn...
Vi socialsekreterare vill även tänka på etik och moral. Men då är det vi själva, vi arbetstagare som tänker, inte ledningen/politikerna. Det saknas diskussionsutrymme till etiska frågor. Vi får bolla tankar med oss själva eller med kolleger på privattid - kvällstid. För att underlätta er vardag lite så har Socialstyrelsen samlat frågeställningar och diskussioner kring "Etik inom socialtjänsten". Håll till godo, här är kvällslektyren: http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten
Speciellt i början (första 6 mån - 1 år) men även löpande under sin tjänstgöring sitter socialsekreteraren ofta över på jobbet för att försöka hinna med. Socialsekreteraren gör upp en dagsplan vad som skall göras och gör en prioriteringsordning. Men så slutar nästan varje dag likadant - man går hem, mår dåligt när man inte hinner med det man tänkt sig. Kollegerna säger: Du kommer aldrig bli klar och högen på skrivbordet finns kvar även imorgon. Du är inte unik att inte hinna med. Välkommen till socialtjänsten. Eller den här klichén.. det gäller att kunna prioritera. Vem är viktigast, vilket problem är mest akut? Vem skriker högst?
Man erbjuds hjälp från sin chef att prioritera men sen får man höra.. ni MÅSTE göra det och det och det och DET... Men någonstans måste vi ju prioritera svarar vi.. vi hinner inte med! Hallå, någon som hör mig?
Akademikerförbundet SSR och Novus har gjort en undersökning som bland annat påvisar att i Stockholm stad uppger 78 procent av socialsekreterarna att arbetsbelastningen är hög eller mycket hög. Strax över hälften menar att situationen är så ansträngd att man inte klarar av att hålla en rättssäker verksamhet. Bara 7 procent anser att det är klienternas behov som får styra. Två tredjedelar menar att det är kommunens budget som styr vilka åtgärder som sätts in.
Undersökningen visar vidare att över 70 procent av socialsekreterarena funderat allvarligt de senaste två åren på att söka arbete utanför socialtjänsten. Är inte det alarmerande och något politikerna bör ta på högsta allvar? Socialtjänsten/Kommunen är den sista skyddande barriären.. Men vad gör vi när översvämningen tar sig över alla sandsäckar vi socialsekreterare skuffat upp för den befintliga barriären som ledningen gett oss. Barriären som vi med all kraft och energi försöker täppa igen.. Barriären håller inte! Kommunens yttersta ansvar fungerar inte fullt ut som vi socialsekreterare önskar och vill. Hur många socialsekreterare ska ge upp yrket - att hjälpa de som behöver vårt stöd?
http://www.akademssr.se/text/socialtjansten-i-stockholm-resursbrist-hotar-rattssakerheten
Jag började mitt bloggande utifrån en skrivkurs anordnad av SocialAktion (http://socialaktion.nu/). Igår fick jag och en kurskamrat förfrågan att tala på seminariet den 24 maj. Självfallet tackade jag ja. Vi ska berätta om skrivkursen och vad den medfört för oss. Kom gärna och lyssna på oss.
Seminarium för dig som är/har varit med i SocialAktions cirkelverksamhet i skrivande, webbpublicering och retorik. Välkommen även du som är nyfiken på hur vi går vidare i höst.
STOCKHOLM 24 MAJ 9.30-16.30 SOLIDARITETSHUSET
Program
9.30 Kaffe och mingel
10.00 Välkommen! Anne Skånér, cirkelledare i Stockholm presenterar dagens program. Maria Bergstrand berättar om Solidaritetshuset
10.45 ”Skriv dig fri” Rap-artisten Sebbe Stakset, Fryshuset
11.15 Inspiration – Sociala medier och aktivism. Björn Fridén frånAlliansfrittsverige.nu och Anders Löwdin, webbmaster för socialaktion.nu
12.15 LUNCH Klimatsmart mullesoppa, två sorters sallad och bröd från restaurang Babajan
13.15 SocialAktion år 2 av 3. Vad har vi gjort hittills? Vad händer framöver? Maria Wallin, redaktör för SocialPolitik och projektledare för SocialAktion.
13.30 Vem vet bäst? Om mötet mellan socialarbetare, ”brukare” och deras företrädare. Cecilia Heule, lärare Lunds Socialhögskola, ordf i föreningen Socialpolitisk debatt. Malin Widerlöv, grundare av föreningen Maskrosföräldrar och cirkelledare i SocialAktion
14.30 SocialAktion i Göteborg våren 2013
14.45 SocialAktion i Stockholm våren 2013
15.00 Retorikskola inom SocialAktion våren 2013
15.15 Nyttan av SocialAktion? Hur vill vi att projektet ska utvecklas? Kan SocialAktion breddas och fördjupas? Diskussioner i grupper. Kaffe serveras under tiden.
15.45 Återsamling – en runda med reflektioner från grupperna
16.30 Tack för i dag!
Berätta att du kommer så maten räcker: ordomening@hotmail.com, senast 16 maj Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, Stockholm. Buss 2, 55 eller 66 från Slussen till Sofia (ändhållplats).
Upprop till dig som jobbar som socialsekreterare i socialtjänsten! Social Qrage uppmanar socialsekreterare under några dagar, eller kanske en hel vecka, att skriva en dagbok om ditt arbete – vad du gör, vad du tänker, vilka människor du möter, vad du längtar efter, hoppas på, är arg på och blir glad av. De vill ha dina ocensurerade och personliga tankar.
Social Qrage är fackförbundet Visions tidning om socialt arbete. En tidning om socialtjänstens problem och möjligheter som vill inspirera och locka till diskussion. Är också medlemstidning för Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare.
Jag har precis själv anmält mitt intresse. Se det som vräka-ur-sig-för-kollega-prat :) Som vi knappt ändå har tid med idag. Det handlar inte om att skriva illa om jobbet utan om att vittna om vår yrkesroll. Fler måste våga vittna - tillsammans kan vi förändra. Politikerna kommer inte att ringa oss och fråga hur vi har det på jobbet utan vi måste själva agera!
Läs mer här: http://sq.nu/content/skriv-dagbok-i-social-qrage
I tisdags öppnade den omstridda sprutbytesverksamheten för narkomaner vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vad jag förstått är det inte att vetenskapligt bevisa att programmet minskar smittospridningen men att det sannolikt gör det (påvisat i Malmö som haft verksamheten i ca 25 år). Ur medicinskt och humanitärt perspektiv har sprutbytet visat sig vara ett lyckat projekt.
Efter åratal av diskussioner har nu injektionsmissbrukare i Stockholms län möjlighet att byta sina gamla sprutor mot nya för att undvika smittspridning av exempelvis hiv och hepatit. De får även möjlighet att kontrollera hälsan och kunna få råd och motivation att sluta missbruka.
Personalen är handplockad för sin kompetens, erfarenhet av arbete med beroende och drogmissbrukare. Fördomar eller stigmatiseringar är annars något en missbrukare ofta råkar ut för och därför kanske drar sig för att uppsöka vård. En vanlig upplevelse som jag mött bland mina klienter är att de inte blir betrodda för sina fysiska och psykiska svårigheter. De får inte möjlighet till likadan vård som de utan missbruksproblem. De får inte hjälp från psykiatriska öppenvården om de är i aktivt missbruk. Forskning förespråkar om samtidig behandling för både den psykiska ohälsan och missbruket men detta sker inte då psykiatriska öppenvården inte tar emot dem.
Mottagningen i Stockholm är ett försök på fyra år som sedan ska utvärderas. Men det handlar om så mycket mer än att bara sprutbyte. Alla klienter som kommer måste registreras, de måste ha fyllt 20 år, kunna styrka sitt missbruk och måste genomgå provtagning för att upptäcka eventuell smitta och sjukdomar. Det finns personal samlad på mottagningen från olika yrkesgrupper så som läkare, sjuksköterskor, kurator, tandläkare, gynekolog och annan sjukvårdspersonal. Idag finns landstingsdriven sprutbytesverksamhet bara i Lund, Malmö, Kalmar och nu i Stockholm.
Träning: Hur du kan undvika att springa in i den ökända ”väggen”, och vad du kan göra om du redan gjort det. Här nedan följer Runnersworlds ( http://www.runnersworld.se ) bästa råd om hur du kommer längre även när krafterna börjar tryta.
”Du blir plötsligt torr i munnen, känner dig svag och tappar tempot
Om du har sprungit i upp till 75 minuter och börjar känna dig törstig och svag så har du förmodligen druckit för lite. Receptet är enkelt: Drick vatten eller sportdryck. Om du är ute på en längre tur än så och kroppen börjar kännas kraftlös så har du förmodligen tömt dig på energi. Då behöver du snabba kolhydrater, till exempel sportdryck, gel, russin, banan eller godis, det vill säga glukos som snabbt kan omvandlas till energi i dina muskler.
Om du inte har ätit tillräckligt och befinner dig någonstans på mitten av ett långdistanspass så kommer du inte att kunna återställa energibalansen även om du hinkar i dig litervis med sportdryck under den sista hälften av löprundan.
Det beror på att din kropp måste omvandla kolhydraterna till nedbrytbart socker innan musklerna kan tillgodogöra sig energin. Därför är det bra att börja fylla på energidepåerna innan du börjar känna dig matt och kraftlös. Se till att få i dig ett litet mål kolhydrater var 45:e till 60:e minut. Om du springer snabbare än vad du normalt brukar göra kan dina glykogendepåer tömmas snabbare och då kan du behöva äta något lite oftare.
Plötsligt känns distansen du ska springa övermäktig
Många löpare behöver släppa tankarna på löpningen och den ansträngning de har framför sig och istället fokusera på något annat. Räkna träden som du springer förbi, böj verb eller fantisera om något roligt du ska göra efter loppet.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att känna in kroppens signaler då och då, liksom att hålla koll på när man senast drack eller åt, särskilt om man springer ett långlopp eller långpass.
Det värker i framlåren, baklåren eller i vaderna
Om man pressar sig hårt är det inte ovanligt att man får ont i lårmusklerna och i vaderna. Det är inte annat att vänta mot slutet av ett långt eller intensivt träningspass, eller i en tävling. Men om smärtan är intensiv, slå av på takten. Promenadpauser och stretching kan minska smärtan så att du kan springa vidare.
Självförtroendet sviktar inför uppgiften
Om du misstänker att du kommer att nå en punkt då du kommer att överväldigas av tvivel gällande din kapacitet under ett långlopp eller ett långpass kan du överväga att rekrytera en löparkompis som kan hjälpa dig att kriga mot ditt dåliga självförtroende.
Att ha en löparkompis kan ge en mental kick när du behöver. Du behöver inte ha en följeslagare under hela distansen, utan någon som kan hoppa in och springa med dig från den sträcka där du känner på dig att du kommer att få det riktigt jobbigt, mentalt och fysiskt.
Om du får det motigt mitt i ett lopp och inte har någon peppande löparkompis med dig kan du istället söka stöd hos löparna omkring dig. Att uppmuntra, le mot eller göra tummen upp till andra löpare som delar kampen med dig frigör nämligen endorfiner.
Målet är nära, men du är utmattad och klarar knappt en meter till
Det här läget kan man föreställa sig att man tar en kopp och skopar upp den sista energireserven. Du kanske känner dig som en seg deg, men säg till dig själv: Jag har tränat för det här. Jag ska hitta den där sista droppen energi och fixa det här. Jag kommer att klara det.
En annan strategi är att föreställa sig trådar som löper från vardera arm och som för varje armpendling drar dig närmare mållinjen. Syftet är att hålla armarna i rörelse eftersom benen följer armarnas rörelser.
Du kan också dela upp den resterande distansen i kortare segment. Fokusera på att avverka en kilometer i taget. Känns det för långt, sikta in dig på en lyktstolpe eller ett trafikljus i taget. Man kan kalla det för ”förhandlingslöpning”.
Koncentrera dig på att sätta den ena foten framför den andra och intala dig själv att du bara ska klara sträckan fram till nästa delmål. När du kommit dit tar du nästa, och nästa... Ju fler sträckor du lägger bakom dig, desto mer ökar självförtroendet. Tillslut är det så liten bit kvar att du vet att du klarar det, och plötsligt är du i mål.”
Kristian Borglund skirver i tidningen Metro, 2013-04-02, om Anna Johanssons forskning inom ämnet. Nedan följer hans text:
"Vill du bli lika kunnig och duktig som dina mer erfarna kolleger? Drick kaffe med dem. Fikastunderna är bra både för dig och din arbetsgivare, visar Anna Jonssons forskning.
Att förvärva kunskap från äldre kolleger är betydelsefullt inte bara för din egen karriär, utan i ett vidare perspektiv även för Sveriges konkurrenskraft åren framöver. Hur ska yngre medarbetare lättare kunna tillskansa sig och utveckla de äldres kompetens innan dessa går i pension?
– Det räcker inte med att kunskap paketeras ner i dokument och lagras och tillgängliggörs genom IT-system. Det måste också finnas ett lärande kring kunskapen och en förståelse för hur den används i praktiken, säger Anna Jonsson, som forskar om kunskapsöverföring och nyligen har samlat sina erfarenheter i en bok, ”Kunskapsöverföring & Knowledge management”.
Det är här som fikat kommer in i bilden.
I sin forskning har Anna Jonsson studerat två företag som satsar på de individuella medarbetarnas lärande: Ikea och advokatbyrån Mannheimer Swartling.
– Mina studier visar att det ofta är de enkla lösningarna som är de bästa. Mycket av kunskapsöverföring i praktiken är just praktisk.
Som att komma närmare sina kolleger, exempelvis genom att fika ihop regelbundet. I många företag stryker fikaraster på foten som en följd av omstruktureringar och effektiviseringar – samtidigt som samma företag beklagar sig över svårigheten."
Önskar er en skön måndag, glöm ej att fika med erfarna kolleger ;)
Sedan den 1 januari 2011 har regeringen och Migrationsverket ”intensifierat” arbetat med att avvisa och utvisa ensamkommande barn. Projektet heter Erpum (The European Return Platform for Unaccompanied Minors) och drivs medbidrag från EU. Det svenska Migrationsverket är initiativtagare till projektet, där också Nederländerna, Storbritannien och Norge medverkar.
Under 2012 kom närmare 3600 ensamkommande barn till Sverige, en ökning med 35 procent jämfört med året innan. 1940 av dem kom från Afghanistan.
Allt fler ensamkommande barn tvångsutvisas från Sverige. Samtidigt ska EU-pengar bidra till effektivare avvisningar av barn till länder som Irak och Afghanistan. Precis som för vuxna som utvisas får avdelningarna på migrationsverket 4500 kronor för varje ”avslutat barnärende”.
De senaste tre åren har utvisningar med tvång ökat dramatiskt. 2010 lämnade Migrationsverket över 64 fall där polis skulle förpassa barn ut ur Sverige. I fjol utvisade polisen 144 ensamkommande barn.
Migrationsverket uppger att de utreder om det finns ett organiserat mottagande. Det betyder oftast att barnens föräldrar är hittade men kan även gälla släktingar eller att det finns ett barnhem i mottagarlandet. De flesta barnen har utvisats eller avvisats till Serbien de senaste åren.
Vad ligger egentligen till grund för projektet? Rädda barnen tror syftet med projekt Erpum är att avskräcka ensamkommande barn att komma till Sverige.
