Walk away from things that doesn't serve you

"Respect yourself enough to walk away from

anything that no longer serves you,

grows you, or makes you happy. If you aren´t

being treated with love and respect,

check your price tag.

Maybe you´ve marked yourself down.

It´s YOU who tells people what your worth is.

Get off of the clearance rack and get behind the glass

where they keep the valuables." (Unknown)

 

 

Ovanligt många anmälningar om barn som far illa

Inför sommaren brukar anmälningarna till socialtjänsten om att barn far illa, så kallade orosanmälningar, öka. I år är den ökningen ovanligt hög, visar en rundringning som Ekot har gjort.

Sveriges radio har gjort rundringning till socialtjänsterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå där det framkommer att fler Barn- och ungdomsenheter får in fler orosanmälningar i slutet av av skolterminen.

Under maj månad brukar det vara en uppgång i antalet orosanmälningar. Lars-Gunnar Winsa, avdelningschef på Individ- och familjeomsorgen i Skarpnäck berättar för Ekot att: "Det är samma varje år, i maj blir det en uppgång. Men den uppgång vi varit med om i maj i år har vi inte varit med om tidigare".

"I Umeå fick socialtjänsten in över 50 fler anmälningar i maj jämfört med månaden innan. Gunnel Bahrmark jobbar som socialsekreterare i Malmö och hon säger att det ofta är skolan som anmäler och att det delvis beror på att skolorna försöker avsluta inför sommaren, men att det också finns fler orsaker.
– En del barn känner oro just att de är hänvisade till sina familjer under en längre tid och det kan vara saker de inte har vågat berätta innan som kommer fram då, säger hon.

I slutet av april blev en åttaårig flicka i Karlskrona misshandlad till döds. Kommunen hade innan flickans död fått in en orosanmälan men inte agerat - deras egna utredning visade att socialtjänsten gjort flera misstag. Några av socialtjänsterna som Ekot har pratat med upplever att fallet kan ha påverkat anmälningsbenägenheten, hos både skolor och allmänheten.

Andra socialtjänster berättar att anmälare nu är extra noga med att kolla att anmälan tagits emot. Renate Saul är enhetschef för barn och unga i Askim-Frölunda-Högsbo i Göteborg.
– Jag har väl sett en liten tendens till att skolorna har blivit mer benägna att stämma av om de anmälningar som har kommit in, att det händer någonting. De kanske också vässar sina anmälningar mer, säger hon."

Kärleken är fri!

För er (inbjudan riktar sig till yrkesverksamma och ideella aktörer) som har möjlighet att gå (13 juni) så rekommenderar jag verkligen denna utbildande teater om hedersrelaterat våld och förtryck. Såg själv delar av den idag och anser att alla inom socialt arbete bör ta del av föreställningen!

Teaterföreställningen är en del av Arvsfondsprojektet Kärleken är fri som syftar till att nå barn och unga som lever med hedersrelaterade begränsningar och informera om deras rättigheter. Projektet är ett samarbete mellan Rädda Barnen, Länsstyrelsen Östergötland och Folkteatern i Gävleborg.

Teaterföreställningen Kärleken är fri handlar om individens rättighet att välja identitet och grupptillhörighet i relation till kärlek, familj, kultur och samhälle. Det handlar om ungas rättigheter till sin kropp, sin sexualitet och att själva få välja partner. Även om det främst är flickor som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck så har föreställningen även med pojkarnas perspektiv – både i egenskap av förövare och utsatta - samt hur det kan vara att leva som hbtq-person inom en hederskontext.

Mer info och anmälan finns på länken nedan:

Origostockholm



http://dinarattigheter.se/

 

Kan du inte hjälpa så såra i alla fall inte

Jag arbetar som socialsekreterare med människor med missbruksproblem för att hjälpa och stötta dem. Jag säger inte åt dem vad som är rätt och fel. Jag hjälper dem att utforska sin egna ambivalens till sina val i livet. Jag stöttar dem i med- och motgång. Står alltid kvar. Finns alltid där för dem (på kontorstid, jaja) men oavsett om de väljer "fel" väg eller inte. Jag ger dem inte pekpinnar. Jag agerar inte deras "extramorsa". Jag springer inte deras ärenden och curlar dem när de har egna resurser och förmågor. Många kan och vet mycket mer än mig - inget konstigt med det! Jag vill stärka dem, ge dem mer självkänsla och känna sig mer värdig än vad omgivningens blickar ger dem.

Jag tror mig veta att de behöver ett gott bemötande, någon som lyssnar på riktigt även när de tänker/tycker/handlar "fel". För vem säger att jag tycker/tänker och handlar rätt?! Jag bollar fördelar och nackdelar med dem. Deras för- och nackdelar. Inte vad jag tycker och tänker. Deras liv, deras val. De lyckas ibland och misslyckas ibland - precis som människor utan missbruksproblem. Vi tampas med olika bekymmer bara.

 

Så sant som det var skrivet - triathleter!

Bild från www.svmccf.org

Ni som känner mig vet att jag gillar, nej älskar, att träna! Min fritid består till mångt och mycket av träning. Mina närmaste vänner finner ni på gymmet och gärna med mig på olika pass av den högintensiva sorten. Senvåren 2013 fick jag och min granne för oss, helt impulsivt, att anmäla oss till triathlon sommaren 2013 i Stockholm. Kort och go framförhållning. Sen dess har triathlon varit någon jag tränat för, drömt om samt följt i olika sociala medier. Så när jag läste Emma Graafs träffande text från bloggen på Runnersworld (2014-01-21) om triahleter kände jag att jag bara är tvungen att dela med mig utav den! :) :)

Så här känner du igen en triathlet: Hela listan!

"Man kan ibland fråga sig hur vi är funtade, vi triathleter. Hur är vi som personer och hur känner andra människor igen oss? Nu är den äntligen här, listan alla väntat på. Har fått hjälp av flera andra triathleter att sammanställa denna lista och jag vill varna för att du, som är triathlet, kommer att känna dig mkt träffad.

Så här känner du igen en triathlet (så här är vi).

1. De har för mycket muskler för att vara en löpare

2. De har för smala ben och stor överkropp för att vara en cyklist

3. De är för osmidigt för att vara simmare.

4. De simmar alltid med en garmin 910xt på armen, och tittar alltid på klockan på armen för att se tiderna i poolen, trots att det finns stora klockor med sekundvisare i alla badhus.

5. De slänger på sig dolme och paddlar direkt efter insimmet

6. Det finns alltid minst ett (1) kompressionsplagg på dem. Alltid. Oavsett tillfälle. Gärna även nattetid.

7. De har en finisher t-shirt till det. Kanske även en skärmkeps.

8. Deras träningskläder är tighta. Supertighta.

9. Det finns ett skavsår från våtdräkten någonstans runt halsen.

10. Det finns solbrännaränder efter både cykeltröja/byxor, linne och speedos. Och givetvis efter kompressionsstrumporna.

11. 90% pratar tyska och har mössa.

12. De är aggressiva vid bufféer.

13. De har laddat hem och kollat på nästan alla serier som finns (trainerhalvåret).

14. De har tempocyklar. Gärna tävlingskittade med sugrörsflaska och tävlingshjulen på.

15. De har både en quarq OCH garmin vector på sin tempocykel. Blir bra data då. Mycket data. Som ska analyseras.

16. De analyserar data, ALLT ska analyseras! Från bajskonsistens till varför pulsen är två slag lägre än normalt på löpturen.

17. De åker på träningsläger till Playitas och Mallorca.

18. De jobbar för att ha råd med nya prylar. Och ha råd med startavgifter till Ironmantävlingar.

19. De har viktnoja.

20. De suger i sig socker, sportdryck och gels. Men äter absolut inte godis eller efterrätt...men gärna en extra bulle på cykelpasset.

21. De äter "LCHF" men äter bullar, fika, godis.....och sportdryck.

22. De är utpräglade egocentriker. De pratar helst om sig själva och står gärna i centrum.

23. De tar tjänstledigt för "att satsa".

24. De ska till Hawaii wc till varje pris.

25. De har coach.

26. De går upp mitt i natten för att simma ett pass innan jobbet (om de inte tagit tjänstledigt).

27. Fredag kväll kl 21 sitter de på trainern....långpass

28. Lördag kl 21 sover de redan. Långpass söndag morgon.

29. Semestern planeras för att passa träningsschemat innan Kalmar Ironman.

30. Deras familjer har sett spännande platser som Hallstahammar, Örserum och Säter.

31. De har alla haft problem med hamstrings...och hälsenorna...och stressfrakturer.

32. De simmar alltid med någon badmössa från Ironmantävling.

33. Höstsemestern förläggs till Hawaii eller om det skiter sig, Florida.

34. De har gått på crawlkurs.

35. De har kissat i våtdräkt.

36. De har frivilligt kissat på sig på tävlig för att spara 1 minut och snackar gärna och mycket om deras toalettbesök under maran.

37. De kör bara core och instabilitetsövningar på gymmet.

38. De tävlar i hur länge de kan stå i plankan.

39. De har väldigt tålmodiga och stöttande partners/familjemedlemmar.

40. De har en hemsida

41. De har en blogg

42. De har twitter, Facebooksida och instagram.

43. De twittrar, instagrammar, facebookar och bloggar om sina genomförda träningspass.

44. De berättar även för omvärlden vad de SKA träna. Gärna genom att skriva meddelanden till varandra.

45. Deras blogg hittar man på Runners World.

46. Det finns alltid en ursäkt och bortförklaring till varför tävlingen inte gick så bra.

47. Det finns alltid en ursäkt och bortförklaring även om det gick bra.

48. De skyller på att domaren är orättvis om man får en penalty under tävling och man förtjänar den inte.

49. De har åsikter om kost. Inte alltid helt vetenskapliga.

50. Det finns en ironmantattuering, om inte på vaden så någon annanstans på kroppen.

51. De bryter mot alla cykel-vett-och-etikett-regler.

52. De har lite fööör stora simglasögon (liknar mer ett cyklop)

53. They got chocolate milk

54. De har en beginner tattoo på vaden när de cyklat.

55. De kan inte cykla klunga

56. Om man frågar hur läget är så är de alltid trötta.

57. De har alltid cykelsolbrillor på sig.

58. De tränar alltid i tävlingsfart. Aldrig uppvärmning. #aldrigvila

59. De är aldrig formtoppad till tävling (enligt dem själva)

60. De har elastiska skosnören. Alltid. På alla löpskor.

61. De är dåliga på att dyka, voltvända och vett-och-etikett-regler i poolen.

62. De är fantastiska kompisar men triathleter uppfostrar triathleter och det är en hård skola att gå. Kamratuppfostran.

63. De har rakade ben...men bringan kan gärna vara väldigt hårig.

64. De har trainingpeaks.

65. Deras våta dröm är gjord i karbon.

66. De lägger åtskilliga tusen på massage, foamroller, kiropraktik och akupunktur.

67. De är dåliga på att stretcha.

68. De använder gärna engelska ord istället för svenska. Coach=tränare, trail=terränglöpning, core=bålträning etc etc

69. De är svåra att kompromissa med. Träningen är alltid nr 1. Andra får anpassa sig.

70. När det är vilodag ligger de i soffan. Hela dagen.

71. De dricker rödbetsjuice, äter chiafrön, kokosolja och nötter som det inte fanns någon morgondag.

72. Alla känner alla. Eller åtminstone vet vilka alla är. Om man inte vet är man ingen riktig triathlet.

73. De är mästare på att fika. Gärna på Lisas Café på Söder.

74. De tränar i klubbkläderna, eller varför inte i tävlingskläderna.

75. Har de inte bott varken i Motala eller Falun är det bara att börja med långdistans direkt.

76. Kalmar är målet. Förra året körde de Stockholm triathlon.

77. Träningen skall räknas i timmar.

78. Om man inte vill avslöja sina träningstimmar kan de med fördel visa omvärlden ur bra de är genom att redovisa sina wattvärden.

79. De tävlar i hur många watt de kan producera på en Monarkcykel.

80. Om INTE punkt 79. går så bra/om punkt 79 går FÖR bra, beror det på att Monarkcykeln är felkalibrerad."

Dessutom vill jag dela Christers kommentar från 2014-04-21 kl 18:04 som sätter pricken på i om triathleter!

"You’ve forgotten how to drink out of cups.
When asked how old you are you answer 30-34.
When people praise you for being able to run 15 miles you feel insulted.
You know you’re a triathlete when your car purchase depends on whether your bike will fit in the back.
You consider sprint triathlons as group training sessions.
You reach for a snack, and its a Clif Bar.
You pass people in a crowded hallway and say “on your left.”
You wake up at 5 am but don’t get to work until 9.
Your bike costs more than your car.
Your bath towel is never dry."

So, you know where to find me - fågel, fisk eller mittemellan! :)

Mimmis dikt

Att växa upp är svårt

att ha annorlunda möjligheter

eller jag menar inga möjligheter alls

är hårt att acceptera


Att växa upp är svårt

att ha en psykiskt sjuk förälder

som gråter varje kväll

är hårt att bearbeta


Att växa upp är svårt

att när vintern kommer och det blir kallt

då inga pengar finns till varma jackan

är hårt att förstå


Att växa upp är svårt

att förstå att pappa är i himlen

bara tio år gammal

är hårt att leva med


Att växa upp är svårt

att efter sommarlovet hitta på

soliga resor och lyckliga familjen

är hårt att påstå


Att växa upp är svårt

att bli slagen var och varannan dag

för att sen skylla på sig själv

är hårt att leva vidare med


Att växa upp är svårt

att få läxor som ska göras via internet

då varken dator eller internet finns

är hårt att medge


Att växa upp är svårt

att känna sig så liten i en stor värld

vilsen kvar glömd på hittegods

är hårt att känna


Att växa upp är svårt

att gå på utflykt med smarrig matsäck

hände inte för två äpplen räckte till

är hårt att undgå


Att växa upp är svårt

att vara utmärkande annorlunda

inte på ett sätt utan alla

är hårt att jobba på

Vi lär barnen att Afrika är till för att rånas

Detta skriver frilansskribent Kajsa Ekis Ekman på tidningen ETC 2014-02-28. Hon skildrar familjespelet "Den försvunna diamenten" ur ett nytt perspektiv.

 "Spelplanen är en karta över Afrika. Det gäller att snabbt hitta diamanten “Afrikas stjärna” och föra den till Nordafrikas kust. Den som först lyckas föra ut jättediamanten vinner. På vägen kan man träffa på rånare och bli av med pengarna. Det kan också hända att man hamnar på Slavkusten. (Denna plats i Benin bytte namn för 100 år sedan. Men i spelet heter den fortfarande så.) Får man då en svart marker, måste man stå över ett kast. Spelet går alltså ut på: att man ska råna Afrika på dess diamanter, föra ut dem, men akta sig för att vara svart, då kan man bli fångad på Slavkusten. Jag vänder på spelet. Tillverkat 2013, i Kina, efter finsk förlaga, har roat och engagerat barn och vuxna i generationer."

Ekman frågar sig hur detta spel få finnas kvar. Hon funderar på att kontakta tillverkaren men ser samtidigt framför sig "en storm av antirasister som kräver att spelet dras in, motstorm från upprörda familjefäder som älskat spelet och menar att det inte är på allvar."

Ekman lyfter vidare upp tidskriften The New African med temat ”Att lösa den stora gåtan: Hur ska Afrika kunna äga sina egna resurser?” Hon lyfter ut frågeställningar så som: Visste ni att av Afrikas olja stannar bara 5–10 procent av profiterna kvar på kontinenten? Visste ni att av Afrikas mineraler är det bara några få länder som lyckas få mer än 3 procent?

Vidare framför Ekman frågeställningen till oss om vi visste "att det är gas från Ekvatorialguinea som värmer upp en femtedel av alla amerikanska hem? Ändå är landet ett av jordens fattigaste. De flesta invånare i Ekvatorialguinea har inte ens tillgång till rent vatten. Landets diktator sedan 1979, Teodoro Obiang Nguema, en ”god vän” enligt USA:s regering, är en av de rikaste statscheferna i världen. Han äger över 600 miljoner dollar, och hans son lever lyxliv i Paris, där han har köpt hus med 101 rum och guldtoaletter, klockor för 4 miljoner dollar och 11 lyxbilar."

 "Visste ni att när Liberias tidigare president Charles Taylor blev åtalad i Haag för krigsbrott, fick han ett samtal från den amerikanska oljejätten Halliburton. ”Om du ger oss rättigheterna till ditt lands olja kan vi stoppa rättegången” sa de. Det var inte tomt skryt: USA:s vicepresident under tiden, Dick Cheney, kom direkt från posten som VD för Halliburton, och ägde fortfarande aktier i företaget. Halliburton erbjöd Taylor 5 procent av profiterna från oljan. Det var för lite, menade Taylor, och idag avtjänar han ett femtioårigt fängelsestraff. Poängen är inte att han skulle vara oskyldig. Poängen är att väst ofta ser mellan fingrarna med krigsbrott när de får lägga händerna på resurser.

Idag ökar den globala efterfrågan på råvaror och det talas om Afrika som den nya tillväxtkontinenten. IMF har myntat begreppet ”Africa Rising”. Och visst är det så, som Stefan Koch skriver (Dagens ETC 19/2), att bilden av Afrika som enbart en utnyttjad kontinent inte längre är entydig. Skillnaderna inom Afrika är mycket större än de inom Europa eller Sydamerika. I Tanzania och Ghana har en fungerande demokrati och reformer satt stopp för olagliga gruvor och satsat på fördelning av resurserna. I Nigeria har Afrikas rikaste man, Aliko Dangote, börjat anlägga ett raffinaderi för att Nigeria ska slippa importera sin egen olja.

Men samtidigt pågår en ny kapplöpning om Afrika. Kina har stigit fram som en storspelare på den afrikanska kontinenten. Detta skrämmer livet ur EU och USA, som är djupt oroade över att förlora sina positioner. I somras kom EU:s ”råvaruinitiativ.” Där identifieras 14 mineraler som särskilt viktiga för Europa, och alla dessa finns i Afrika. Rapporten skriver rätt ut att det gäller att ”säkra tillgång till råvarumarknader i tredjeland på samma villkor som konkurrenter.” Det vill säga: till billigast möjliga pris. Varför de inte skäms? Varför de talar så öppet? För att vi inte läser dessa rapporter. För att vi inte bryr oss.

Här ser vi dialektiken mellan bilden och verkligheten: att barn i Sverige lär sig att Afrikas resurser är till för att rånas, att vi som EU-land de facto rånar dem."

Spelet om den förvunna diamanten är inte över.